God gärning - frukost på sängen till mamma

Fredrik...

...Malins man fick en världsamysig frukost som god gärning av Malin. Se Malins uppdrag 1 nedan. Nu skickar Fredrik vidare genom att ge bort sin skejtboard till en ung, grym skejtboardåkare i stort behov av bättre bräda.

- Håll till godo, sa Fredrik till ynglingen. Men lova att skicka vidare en god gärning.

Ynglingen lovade dyrt och heligt.

Malins goda gärning: uppdrag 1

Min familj älskar mysfrukostar. Mysfrukostar innebär att man äter mycket frukost och väldigt länge. Därför bestämde jag mig för att ge hela min familj en god gärning, mysfrukost med hembakade scones, god marmelad, juicig juice och tända ljus.

Jag genomförde min goda gärning tidigt i ottan. Familjen sov när jag smög upp och satte ugnen på 250 grader, kokade kaffe, knådade deg som kastades in i ugnen och skar upp frukt som lades på fina fat. Självklart la jag ditt etiketten så att min familj skulle förstå att det var en god gärning. 

Min goda gärning kändes lite pirrig att genomföra, dels för att det är spännande att överraska, dels för att all förberedelse kändes lite som födelsedagsförberedande - och födelsedagsförberedande är pirrigt..

När sconesen var färdigbakade i ugnen och uppskurna ropade jag på min familj.

- Dags att vakna!! Upp och hoppa! Ni ska få en god gääääärrrniiiiing!

 Min familj blev riktigt förvånade och väldigt glada. Det som var härligast med min goda gärning var att medan vi  åt frukost tillsammans pratade mina familjemedlemmar om vilka goda gärningar de ska skicka vidare.

Malins goda gärning: uppdrag 2

En SL-remsa har legat och skramlat i min plånbok alltför länge. Tanken bakom min goda gärning är att någon annan kanske har större nytta av remsan än jag. Så jag bestämde mig mig för att skänka den till någon som är i större behov av tågbiljett än mig.

 Sagt och gjort! Ner med remsan i ett kuvert och ett meddelande till resenär i akut behov av biljett.
Till dig, resenär, som har glömt biljett men som måste åka med nästa tåg.

Sedan satte jag upp min goda gärning, SL-remsa i kuvert till nödställd, vid Valla station.

Det kändes bra att kunna skicka vidare något som någon annan kommer att ha nytta av. Ofta slänger vi saker och ting som vi själva anser vara värdelösa men tänker sällan på att någon annan kanske finner värde i det värdelösa.

Jag hoppas att min goda gärning hamnar i händerna på en resenär som kommer springande med andan i halsen för att ett tåg är på ingång. Då - kommer resenären på att varken SL-kort, mobiltelefon eller plånbok är med. Och i samma sekund som tåget bromsar in och resenären tänker att loppet är kört får resenären syn på min goda gärning. Resenären ryker åt sig kuvertet och hoppar på tåget. Öppnar kuvertet och plockar fram remsan för att sedan kunna åka till sitt resmål.